Bokomslag..

ÄNTLIGEN är jag klar! Efter ganska många timmars slit och frustration är jag äntligen klar. Känns som om jag har hållit på med det här bokomslaget i evigheter, vilket jag kanske har. Photo shop är svårare än vad man tror, iallafall än vad jag trodde. Allt handlar om detaljer och finputsning. Jag har genom dessa fackteckning/design lektionerna lärt mig att allt inte behöver vara perfekt, vilket min lärare Merete ofta säger. Det operfekta kan ofta vara väldigt fint. Låter så fel att säga det men jag har blivit lite av en perfektionist. Det kan ju ibland både har för och nackdelar? I just det här projektet har frustrationen varit stor. Man Kollar på alla andras bokomslag och jämför, men jag har kommit fram till att ingen annan kan få ut min ide som jag har i huvudet på det sättet som jag får det och likaså kan jag inte få fram någon annans ide.
Vad gick det här projektet ut på kanske ni kan undra?
Jo det var så att vi fick i uppgift att göra ett bokomslag till en bok som redan fanns, alltså en bok som redan hade ett bokomslag. Man skulle använda sig av den boken man läst i engelskan. Min bok hette "The lost" av Alex Shearer. Den handlar om två killar som är bästa vänner. En dag försvinner de ena och inget blir som förr, det blir dock bra i slutet utan att avslöja för mycket.
Att göra ett bokomslag till en bok som redan finns kan låta förvirrande, vilket det var. Att inte ta någon idee från omslaget utan utifrån boken och vad den handlar om. Omslaget skulle ge uppmärksamhet och få någon att bli intresserad av boken. Omslaget är ju faktiskt precis som ett första möte, det första intrycket av något och ofta är omslaget en avgörande faktor till att du vill läsa boken.
Boken beskriver hur den ena killen utan tvivel fortfarande tror och känner på sig att hans bästa vän fortfarande lever och finns där ute någonstans. Då räddningstjänst och polis sakta börjar tappa hoppet om att pojken fortfarande lever bestämmer sig kompisen för att själv fortsätta leta och att inte tappa hoppet. Då Boken handlar om mörka tider som tillslut blir till lycka ville jag beskriva den med en mörk natt men en gatulampa. Gatulampan skulle stråla stark ljus. Det skulle stå för : I alla mörka tunnel finns någonstans ett mörker. Det citatet eller liknelsen eller vad man nu skall kalla det har en samhörighet med min bok. Även om ljuset ser mörkt ut när de inte hittar pojken har varje bra historia ett lyckligt slut (symbolik av gatulampan). Nu när jag sitter och granskar min bild ser jag hur "hemgjord" den ser ut, det ser lite ut som om ett dagisbarn gjort den, men det är det som är charmen!